Camillas lilla vrå

Jag vet inte riktigt varför men känner så himla stor press nu inför skolan jag ska byta till. Bara man ser namnet så får man en känsla av att här ska man inte shabbla. Är så pressad att jag inte ens kan läsa det som ska läsas nu till första kursen. Får ta tag i det när jag lugnat ner mig. Förhoppningsvis efter introduktionen idag. Märkligt att när jag pendlade till Gävle hade man så mycket annat att tänka på att man liksom inte kände sig så tressad.

Och så funderar man på ifall man verkligen valt rätt nu. Det går liksom inte att komma ifrån att jag valde denna skola för att den va NÄRMAST. Inte för bra resumé, inte för att den är "fin" eller för att den är... ja jag vet inte bättre och 200 år gammal. För hade jag kunnat välja helt fritt oberoende på var skolan är så hade jag fan valt Gävle alltså. Men vi får hoppas att jag får lika bra kontakt med klasskompisarna där jag ska gå nu.

Är så sjukt nervös nu alltså. Folk ute på landet verkar mer jordnära och trevliga. Stockholm är stenansiktenas stad.... Låter jag lite väl negativ nu?

Idag för 28 år sedan föddes jag, på en söndag då också. Jösses vad åren gått fort. Jag hade just gått ur tonåren när jag träffade Thomas och snart är jag 30. Fick presenter i sängen som barnen hjälpte till att öppna som vanligt ;-) Fick ett grönt förkläde från Nyttadesign, en ungsform från Le Creuset och dvd-boxen House of Eliott.

Väntar på att scones ska gräddas klart (som Thomas bakar) och sitter och bloggar. Måste ta mig ut sen för det är fint soligt väder.



Vikten ligger på -5,2 kg hitills. Det stannade upp förra veckan men så minskade det igen.





Blommor jag fick redan igår.





Thomas fixar scones.



Siri som inte ville vara med på bild...

Kalas blir nog nån vecka fram eftersom mina syskon inte kommer va hemma nästa helg.

Det har dröjt så länge innan Laura fått dagisplats att jag inte hunnit tänka på vad hon kommer behöva där. Vi får sätta ihop en inköpslista. Typ detta:



Kudde.



Påslakan och örngott.



Pläd.

Utöver det här så blir det namnnappar, namnband och SKOR. Herregud! Hur ska ungen kunna följa med ut när hon väl kan gå om hon inte har skor att ha på?

Jag kan förstå att det är bra när det är halt ute att barnen har hjälm (många barn och för lite personal). Men vi är inte gjorda av pengar och det finns de som har betydligt sämre ekonomi också. Att då lägga ut runt 500 kr (per barn) på en hockeyhjälm som barnen ska ha på dagis känns ju lagom kul. För cykelhjälm dög inte. Dagis kan väl fan själv skaffa in hjälmar som barnen kan använda, jag lovar att de har pengar till det. De kan ju användas många år framåt av många barn.

Nu har jag i alla fall traderat en hjälm billigt och hoppas den funkar. Det har varit ett evigt tjat om hjälmar senaste tiden och med all press från annat också har jag bara blivit irriterad på dagis över detta. Saker ska ungarna ha men vem har råd med dem? Inte fan springer mina ungar runt i Didrikssons regnset för 500 kr och vinteroveraller för över 1000 kr. Det lämnar jag åt alla föräldrar i 40-årsåldern som har råd med nya bilar och stora villor...

Återkommer när jag börjat jobba som sjuksköterska och har några år erfarenhet. Men till dess blir det begagnade skolböcker och kläder.

Saker som gått bra denna vecka:

- Vi fick dagisbesked, Laura får plats från 14/2 på ett dagis som inte är allt för långt bort. Och till hösten på Siris dagis.
- Jag ringde chefen och har hela 26 semesterdagar (betalda) att ta ut. Har visst sparat tidigare år. Så vi blir inte så fattiga trots allt kommande månader.
- Inte bara en utan båda de två närmsta skolorna ringde och erbjöd mig plats idag. Tog det närmsta så klart :-)

Saker som gått mindre bra:

- Bokade tåg till Hudiksvall och Gävle som inte går att avboka...

Ja men vad tusan. Det har varit en sån bra dag att jag inte kan klaga över bortkastade tågresor. Skrev till SJ och frågade om man kunde åtminstona omboka dessa men vi får se. Barnen har visat sin bästa sida idag också:

Är lite i chock fortfarande... Ja alltså för en stund sedan ringde de och erbjöd mig plats på en skola VÄLDIGT nära. Blev så chocklad att jag inte kunde säga nått på en gång, men så fick jag fram ett ja. Så på måndag byter jag skola. Jag som varit beredd på att pendla. Nu när jag ska sluta där kan jag ju säga att det va Högskolan i Gävle där jag kommit in och studieorten va Hudiksvall. Och just precis nu ringde de från samma högskola och erbjöd plats i Norrtälje...

Kände mig lite lustig då jag tvingades tacka nej för att jag redan fått en annan plats idag. Vill alla ha mig nu helt plötsligt från att man inte dög till något?

Ja hur ska man sammanfatta dessa två dagar? Kanske ska citera en klasskamrat: "Jag höll på att säga att att när vi började i måndags kände man sig helt vilsen, men det va ju igår". Så kände jag lite också, det känns som vi lärt känna varann och lärt oss rätt mycket över huvudtaget redan. Vi har blivit indelade i grupper, fått våran första seminarieuppgift och börjat planera samåkning och träffar för diskussion.

Allt är så väldigt spännande just nu och roligt. Bara att komma iväg hemifrån är kul även om det blir VÄLDIGT tidiga mornar. Fick gå upp klockan 5 igår morse för att va vid skolan 8.30. Det funkade oväntat bra. Men va inte hemma förrän 19.10 något. Väldigt lång dag, slumrade på tåget hem men vart pigg sen.

Såhär kan vi sammanfatta dag 1 (söndag):

- Anländer på dan
- Köper sallad och mellanmål på ICA
- Ger mig ut på runt 2 timmars vandring genom stan för att hitta högskolan, går vilse men hittar till slut.
- Hittar högskolan och släpar mig utmattad till hotellet. Vägen tillbaka tog bara 40 min, käkade mellanmålet först då på vägen tillbaka när jag gått hungrig i7 timmar. Jättekorkat ja!
- Lägger mig död på sängen i hotellrummet. Ont i rygg och fötter. Glor på tv och äter kycklingsallad till middag. Går och duschar. Glor på tv. Läser lite, smsar till Thomas och senare ringer han upp och får prata med barnen. Då längtar man hem lite.
- Tar evigheter att somna trots utmattning och vaknar klockan 2 och kan inte somna om på flera timmar. Ryggen värker och försöker stretcha lite.

Dag 2:

- Går upp 7, äter frukost och går till skolan.
- Pratar inte med någon då jag är så seg i huvudet men roas av en lustigkurre till talare på välkomsten som får oss att sjunga med honom (inne i en stor hörsal).
- Upprop som går väldigt segt. Vi får schema och information. Alla känner sig nog rätt nollställda och får inte in så mycket. Irriterar mig på tjejen som sitter bredvid och smsar under hela uppropet. Vssa verkar tro att högskolan är en lekplats.
- Studentföreningen presenterar sig.
- Tar mig till stationen med buss och åker hem, trött som bara den.

Dag 3:

- Åker till skolan. Väl där irrar jag och två andra runt innan vi hittar rätt sal. Börjar prata med två tjejer bredvid mig.
- Information, information, schema, information.
- Indelning i grupper. Här blev det kul, för nu har vi fått en grupp vi tillhör. I våran va det bara 6 eftersom 3 saknades (redan tröttnat). En kille fick vi i vår grupp också. Jag och en tjej som bor rätt nära varann börjar snacka om samåkning. Men vi får se om det går. Kaffe.
- Krånglar med registering av studentkort osv.
- Äter lunch och pratar med några gruppkompisar. Två som verkar vilja bli ambulanssjuksköterskor. Berättar om mina barnmorskedrömmar. Vi är väldigt blandad grupp åldersmässigt då den äldsta är 49 år. Många i klassan är mycket äldre än mig.
- Information och fika efter.
- Mera information, nu börjar man bli riktigt trött. Skulle ha skippat studenthälsan om jag inte bokat tåg och hade 1 ½ timme att döda...
- Åker hem och slumrar på tåget. Börjar läsa i Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska och antecknar massor då det hör till första uppgiften.
- Hemma, gosar med barnen och äter sen middag.

Jaha och idag vaknade jag klockan 6...





På tåget på väg.









Rummet på hotellet.



Middag.



På väg till skolan på morgonen.



Nån känner säkert igen det här.



Lunch på stationen innan jag åker hem.



På väg från biblioteket på skolan. Känner mig lite skum som fotar så det vart bara denna bild från dag 3...

Bäst på resan:

- Trevliga människor med omtanke och värme
- Min iPod
- Kortbetalning på bussen
- Egentid på tåget
- Tid att plugga eller sova på tåget
- Vackra gamla hus (fotade inga från villaområdena men där fanns riktigt fina)

Ville tala om att jag lever och allt har gått bra med resan :-) Klockan 6 något bär det av till skolan imorgon också och runt 18.30 är jag hemma igen. Lång dag...

Kallt, halt, fridfullt och gästvänligt är det på orten :-) Noterade att både killar och tjejer är som perfekta porslinsdockor. Vit, slät hy utan minsta skavank. Ja nästan lite Twilight över dem. De kanske är där de riktiga vampyrerna gömmer sig?



Lånade en bild för orkade inte föra över bilder...

Tittar och lyssnar lite extra på barnen denna morgon då jag idag ska åka iväg. Imorgon är det upprop på skolan och jag är nervös, för vad vet jag inte. Men jag lägger en minnesbild av Laura dansandes till Hello Kitty på minnet och Siri som pratar förståndigt och är hjälpsam. Hon hämtar alltid sked eller gaffel åt Laura när vi äter frukost, lunch och middag :-)

Ok, det är bara en natt men det värker i mammahjärtat ändå. Idag kommer dock farmor så Siri kommer vara glad. Hinner inte se henne innan jag åker men hon är kvar på måndag när jag kommer hem.

Men om jag saknar barnen mycket så har jag ändå en kalender med bilder på dem och jag kan ju ringa hem:-)

"Nallen sover" säger Siri när hon kommer ner efter att ha varit uppe i sitt rum. Strax därefter säger hon "nallen vaknat" och går upp för att hämta den. Nån som lägger märke till vad mamma gör? Innan sa hon helt själv att hon ville se på Hello Kitty. "Jaså?" säger jag då Siri vägrat se på filmen tidigare, som det va det värsta man kan göra. Nu sitter hon och tittar på det och skrattar.

Laura stod och dansade till introt och musiken i eftertexten. Försökte filma lite. Ja tidigare va vi ute en sväng. När jag sa att vi skulle ut säger Siri att hon inte vill ut. Jag börjar fåna mig och säger med överdriven entusiasm att vi visst ska gå ut och det blir JÄÄÄÄÄTTEROLIGT. Och så skuttar jag mot hallen, ja jag är totalt sinnesrubbad... Men det fick fart på ungarna i alla fall. Siri tog till och med på sig strumpor och overall själv.



H(s)jälp att hänga upp tvätten.



Linslus, en ny tandis till vänster också.



Den kameraskygga.

Ibland känns det som man står mitt i skiten och säger "Ja men ös på, mer bara. Jag tål det!" För när jag är som lägst känns det som det enda som saknas är att taket ramlar in. Efter ett rejält sammanbrott, mer tårar än ilska denna gång. Jag grinade, grinade och grinade, ja då ska Laura passa på att bajsa i tygblöjan, löst...

Ja så där står man rödgråten och ska hålla Laura från att kasta sig ner på golvet från skötbordet. Sköljer av bajsblöjan och då får jag kväljningar. Det är väl ingen som gillar att spy men ja det är rätt ovanligt för mig att bli sådär. Men då va det banne mig nära att frukosten kom upp. Och när man sen efter kalaset satt sig ner och pustar ut ska Laura för trettioeflte gången stoppa en barbiesko i munnen. Man vet inte om man ska skratta eller gråta ännu mer. Jag orkar bara inte säga nej och trösta och tjata. Försöker återigen lägga Laura att sova. Krävs varje uns av min självbehörskning för att låta lugn och snäll när jag lägger henne och ger en känsla av trygghet när jag stoppar om henne. Men nej, inte ska ungen sova!

Och ändå vaknar man varje morgon med nån optimism. Tänker att idag ska minsann barnen somna så fort huvudet träffar kudden och jag ska varta nöjd och glad. Ibland funkar det fram till middan, ibland inte på hela dan och ibland går allt åt skogen på morgonen och sen resten av dan bra. Vore jag rik skulle jag skaffa en nanny och en kock. Det senare vore så himla skönt. Sen skulle jag ge mig ut på en resa, sola och bada en hel vecka. Aldeles själv. Till skillnad från många andra trivs jag väldigt bra själv, men hur mycket tror ni man får va själv när man har två duracellkaniner till barn?

Jag tog ett bad igår kväll. Tror ni inte att Siri kom in och tittade på mig "mamma bada". "Ja mamma badar, kan du stänga dörren för det är kallt". Inte ens där fick man vara ifred liksom, men jag skrattade åt det hela. Man är mamma 24 timmar om dygnet och lite därtill....

Vi vet faktiskt inget om hur det kommer se ut om 20 år när barnen är vuxna. Främst tänker jag på att det är då vi skördar frukten av våra mödor med uppfostran och försök till att skapa jämnlika individer. Ibland känner jag själv att jag borde ha gjort annorlunda. Och sen läser man i en bok att det jag gjorde va helt rätt. Ja man kan ju bli förvirrad för mindre.

Hur ska jag egentligen vara som förälder? Vad kan jag säga? Vad ska jag tänka på? Sen får man tänka att experterna har sina erfarenheter, men de vet ju inget om framtiden. Den pedagogiken de förespråkar kanske inte alls har nån positiv effekt för de den generationen vi uppfostrar nu. Vi tror ju att allt har gått framåt, men kanske har vi glömt bra saker från förr.

Mycket genustänk är det nu. Och visst vill jag att mina barn ska vara jämnställda som vuxna. Men hur åstadkommer man egentligen det? Vad innebär egentligen jämnställdhet? Jag kan själv undra vad det är vi vill med det. Ibland utvecklas våra goda tankar till att bli nått helt annat än från början och i efterhand inser man att det gick lite fel. Vad ska man jämföra med? Franska revolutionen? Ja där gick det ju lite för långt. Knappast troligt att vi börjar giljutiera mansgrisar för det vore ju knappast acceptabelt i ett modernt samhälle.

Jag antar att man som förälder får föregå med gott exempel. Man kanske inte ska acceptera att man har ojämn fördelning på hushållsarbetet. Man kanske inte ska ta hela föräldraledigheten själv när man är kvinna. Men vi är bekväma vanemänniskor också. Men jag tycker vi är rätt bra på fördelning hemma hos oss. Fast jag har ju fasligt dåligt tålamod. Jag orkar inte vänta på att Thomas dammsuger huset på fyra timmar när jag själv kan göra det på 50 minuter... Så vi kanske kan skita i att han dammsuger då. Man vill ju ägna de lediga dagarna åt annat också. Han kan å andra sidan mer om datorer än jag någonsin kommer lära mig.

Åh, jag kan se hur militanta feminister vrider sig i graven när de hör att KVINNAN dammsuger och mannen fixar datorn. Nä jag skojar bara ;-) Jag hatar att städa men dammsuga är rätt kul för det går snabbt. Jag hatar att plocka disk så det får Thomas göra. Plocka tvätt är roligare. Jag säger dock inte att det är roligt. Jag är nog till viss del född som feminist då jag alltid varit fröken tvärtemot med saker. All skönhetsfixering bland kvinnor t.ex. Såg lite av ett program igår som jag inte minns namnet på. Där en kvinna ville operera bröstvårtorna för att de va för inåt. Helt naturligt men tydligen störde det henne enormt. Jag har nog inte ägnat mina så mycket tanke under hela mitt liv. Fattar inte behovet liksom.

Det är så mycket fokus på detaljer numera. Nån pinnsmal tjej klagar över att hon inte har bröst och det enda jag kan tänka är: "så vadå min mage ser ut som ett krigsdrabbat Saigon men den är i alla fall där." Jag har väl min egen uppfattning av vad som är vackert och jag tycker knappast att alla tjejer med stora bröst är snygga. tvärtom. En del har det bara naturligt och andra inte. Det ena är inte bättre än det andra. Men jag sminkar mig inte så värst heller. Så jag tillhör väl en udda grupp människor.

Jaha, vad va det jag ville komma till nu? Ja att vi faktiskt inte vet så värst om vad som påverkar våra liv i framtiden. Men med tanke på hur länge vi haft fokus på jämnställdhet tycker man att saker borde gått framåt. Men så ser man dessa små barbiedockor i skyhöga klackar trippa runt med plattat blonderat hår och förstorade bröst. Va vi inte redan där 1985? Eller är det bara det yttre? Kanske är dessa kvinnor också kompletta feminister?

Vaknat 7.00-7.30 (Siri vaknade sist)

Åkt med "byssen" och handlat linsvätska på apoteket, sen tittade vi på lite allt möjligt vi inte fick handla. Fast jag va nog inte så jättesugen heller faktiskt

Målat med vattenfärger

Bråkat med Laura som inte ville sova middag

Tvättat en maskin tvätt

Fått ett sammanbrott för att vi (läs jag) inte fick pizzan på pizzastenen i ugnen utan att pizzan gick helt sönder och kladdade ner stenen som inte får diskas med diskmedel

Badat i badkar med olja av rosmarin, för att lugna en viss persone nerver

Snabbdammsugit övervåningen precis innan läggning



Det roliga är att varje gång jag städat och dammsugit Siris rum kommer hon in och säger att det är fint. Mammas hjärta smälter och man känner sig ännu nöjdare :-)